- Dikten inleds med raden "Doften av det -- av hyacinter", som etablerar en direkt och osmyckad koppling mellan doften av djuret och doften av hyacinter. Denna jämförelse är inte utarbetad eller mycket metaforisk; det antyder helt enkelt en likhet mellan de två dofterna.
– Dikten fortskrider med specifika detaljer om djurets päls och dess rörelser. Williams väljer ett rakt språk för att beskriva djurets "våta päls" och dess handlingar att "gnugga ansiktet" och "springa över gräsmattan".
– Talaren upprätthåller en känsla av avskildhet men också en subtil känsla av förundran över djurets närvaro. Tonen förblir konsekvent, fokuserad på den sensoriska upplevelsen och djurets handlingar, utan att fördjupa sig i komplexa känslor eller djupa tolkningar.
– Williams avslutar dikten med det enkla uttalandet, "Jag kan inte säga varifrån lukten kommer." Detta medgivande av osäkerhet förstärker diktens grund i observation snarare än intellektuell analys eller känslomässig intensitet.
Sammantaget förmedlar "Smell" en ton av obehaglig uppfattning, opretentiös njutning av en sensorisk upplevelse och en respekt för livets enkla ögonblick.