Grenar sträcker sig mot ett gränslöst slut.
Som utsträckta armar svajar de och dansar,
En graciös konst, en lugn trans.
Från bål till spets, en stark livlina,
Grenar bär naturens sång.
De vaggar löv, en viskande flykt,
Skyddar livet dag och natt.
När årstiderna förändras förändras deras nyanser,
Från livfull grön till gyllene charm.
I vinterns tystnad står de så kala,
Men löftet om vår dröjer kvar där.
På sina lemmar hittar fåglarna sitt bo,
En fristad, en plats för vila.
Från gryningens första ljus till dagsljuset slut,
Deras melodier med grenar blandas.
Under deras skugga, en sval andrum,
Från sommarens värme, en välkommen syn.
Grenar erbjuder tröst, en mild smekning,
Som naturens under varsamt välsignar.
I stormar och stormar vajar de med kraft,
Ett bevis på deras bestående ljus.
Även om vindar kan yla och strömmar brusa,
Deras motståndskraft består för evigt.
Genom otaliga år står de så höga,
Väktare av jordens förtrollande hall.
Med grenar som sträcker sig mot himlen,
En bro mellan världar, där drömmar finns.
Så låt oss förundras över deras höga nåd,
I naturens famn, hitta vår famn.
Ty i grenarna rullas berättelser ut,
En symfoni av livet, en underbar värld.