- Onomatopoeia: Användningen av ord som imiterar ljuden de beskriver, till exempel "surr" eller "väss".
- Alliterering: Upprepningen av konsonantljud i början av ord, som "Peter Piper plockade en hacka av inlagd paprika."
- Assonans: Upprepningen av vokalljud i närheten, som "Katten satt på mattan."
- Konsonans: Upprepningen av konsonantljud i slutet av ord, som "natt" och "ljus".
- Rytm: Mönstret av accentuerade och accentuerade stavelserna i en diktrad.
- Mätare: Det regelbundna mönstret av betonade och obetonade stavelser i en dikt.
- Pitch: Högheten eller lågheten hos ett ljud.
- Timbre: Kvaliteten på ett ljud som skiljer det från andra ljud med samma tonhöjd och ljudstyrka.
Akustiska poeter kan också använda icke-språkliga ljud, som musikinstrument eller vardagsljud, i sina dikter.
Målet med akustisk poesi är att skapa en sensorisk upplevelse för lyssnaren som är både njutbar och tankeväckande. Akustiska dikter kan avnjutas av människor i alla åldrar och bakgrunder, oavsett deras förståelse för traditionella poetiska former.
Här är några exempel på akustiska dikter:
- "The Raven" av Edgar Allan Poe
- "Jabberwocky" av Lewis Carroll
- "The Waste Land" av T.S. Eliot
– "Howl" av Allen Ginsberg
- "Konkreta dikter" av Aram Saroyan
- "Sound Poems" av John Cage
- "Audio Art" av Laurie Anderson
Akustisk poesi är en vital och utvecklande konstform som fortsätter att tänja på gränserna för vad poesi kan vara.