* Anspelning på Bibeln: I pjäsen hänvisar munken till den bibliska berättelsen om Adam och Eva och jämför Romeo och Julias kärlek med den förbjudna frukten som Adam och Eva åt i Edens lustgård.
* Cupid: Mercutio hänvisar till den romerska kärleksguden, Amor, när han säger till Romeo att han är "en kärleksmäklare, en kärleksgud, en Amor" (akt 1, scen 4).
* Anspelning på de fem sinnena: Romeos beskrivning av Julia i akt 2, scen 2 är full av referenser till de fem sinnena. Han säger att hennes skönhet är "bortom jämförelse" och att hennes röst är "sötaste musik".
* Anspelning på det trojanska kriget: Romeo jämför sig med Paris, den trojanska prinsen som förde bort Helen av Troja, när han säger att han kommer att "stjäla" Julia från hennes familj (akt 2, scen 2).
* Anspelning på Uppenbarelseboken. I akt 5, scen 3, hänvisar Romeo till Uppenbarelseboken när han säger att Julias grav är "en festlig närvaro full av ljus." Detta är en anspelning på beskrivningen av himlen i Uppenbarelseboken, som sägs vara "en plats där det inte finns någon natt" (Uppenbarelseboken 21:25).