Dikten är uppdelad i två strofer, där den första strofen beskriver mannens fysiska utseende och den andra fördjupar sig i hans psykologiska och andliga tillstånd. Den första strofen betonar mannens fysiska utmattning och den belastning som år av hårt arbete har tagit på hans kropp. Hans ansikte är "groteskt" och "bestialiserat", och hans ögon är "nedsjunkna och döda". Den andra strofen avslöjar att mannens inre värld är lika ödslig som hans yttre. Han är en "bror till oxen" som har reducerats till ett rent arbetsredskap, utan handlingsfrihet eller självkänsla.
Dikten avslutas med en rad retoriska frågor som utmanar läsaren att konfrontera implikationerna av mannens tillstånd. Talaren frågar:"Vem gjorde honom död till hänryckning och förtvivlan, / En sak som inte sörjer och som aldrig hoppas, / Stolid och bedövad, en broder till oxen?" Dikten blir därmed en kraftfull anklagelse mot de sociala system och ekonomiska ojämlikheter som skapat så usla förhållanden för arbetarklassen.
"The Man with the Hoe" har blivit mycket hyllad för sitt kraftfulla bildspråk, känslomässiga intensitet och samhällskritik. Den anses vara en klassiker inom amerikansk litteratur och har inspirerat många konstverk, musik och litteratur. Dikten tjänar som en påminnelse om arbetarklassens ofta förbisedda kamp och utmanar läsarna att tänka på de mänskliga kostnaderna för ohämmad kapitalism och exploatering.