Dikten inleds med en spöklik bild av en "uppstoppad man", som antyder det moderna samhällets ytlighet och konstgjordhet. Talaren beskriver hur dessa män "lutar sig samman" och "törjer" sina strupar i ett fåfängt försök att finna tillfredsställelse och tillfredsställelse. Men deras ansträngningar visar sig vara meningslösa, eftersom de förblir instängda i en cykel av tomhet och förtvivlan.
Eliot använder mästerligt bildspråk för att förmedla tillvarons ihåliga och osammanhängande natur. Han hänvisar till männen som "halmfyllda" och saknade "passion eller syfte". Deras ord jämförs med "torkade röster" och deras leenden med en "gest utan mening". Talaren betonar att dessa män bara är tomma kärl, som saknar elden av äkta känslor eller djupet av äkta anknytning.
Dikten fördjupar sig djupare i den existentiella kris som de ihåliga männen står inför. De är medvetna om sin tomhet och längtar efter att kraften, passionen och tron ska återvända, men de verkar oförmögna att fly från sitt tillstånd. De längtar efter en "passion", ett "motiv" och ett "minne" för att ge mening åt sina liv, men de förblir låsta i andlig stagnation.
Eliot anspelar också på förlusten av religiös tro och nedgången av traditionella värderingar i det moderna samhället. Dikten hänvisar till flera religiösa symboler och anspelningar, såsom "dödens andra rike", vilket antyder en värld bortom livet där inte ens döden erbjuder någon tröst. Talarens ton är förtvivlad, när han beklagar trons urholkning och den moderna mänsklighetens oförmåga att finna transcendens eller återlösning.
"The Hollow Men" kulminerar i en kraftfull och oroväckande avslutning. Talaren ställer en rad retoriska frågor, som betonar livets meningslöshet och frånvaron av någon meningsfull ordning. Han förklarar att "ögonen är inte här" och "det finns inget liv i det som är dött", vilket tyder på att den andliga tomheten hos de ihåliga männen har nått en punkt där ingen återvändo kan komma.
Det överordnade temat i dikten är den djupa känsla av främlingskap och förlust som den moderna mänskligheten upplever. "The Hollow Men" presenterar en dyster och dyster vision av en värld där individer är fångade i en cirkel av förtvivlan, längtar efter betydelse men inte kan hitta den. Eliots användning av hemsökande bilder och symbolik förstärker diktens känslomässiga inverkan, vilket lämnar läsarna med en känsla av oro och en djupgående kontemplation av tillvarons natur.