En sonett rör sig, en rytm att omfamna.
Under nattens mantel tar orden sitt språng,
Inleder en litterär jakt.
Med kvick vers, diktarens röst obunden,
Avslöjar det mänskliga hjärtats hemligheter.
I skönhetslinjer hittade känslor,
De väver en saga, ett konstverk.
Sonettens form, en symfoni av rim,
Fjorton rader dansar i perfekt harmoni.
Varje strof ekar med ett lägligt ljud,
Ett bevis på poetiskt konstnärskap.
Åh, ny sonett, din briljans tar oss långt,
Bortom den vanliga prosan.
I sonettens famn finner vi en stjärna,
En inspirationskälla som flödar fritt.
Så låt oss frossa i sonettens makt,
Och vårda denna poetiska gåvans återfödelse.
I sonettens närvaro finner vi sann fröjd,
En tidlös vers, ett litterärt värde.**