I den första strofen beskrivs vinden som en "stor osynlig jägare" som "strövar över himlen med en hunds tand." Detta bildspråk antyder vindens rovdrift och dess förmåga att orsaka skada och förstörelse. Den andra strofen fokuserar på vindens roll i att forma den naturliga världen, eftersom den "klipper åkern och gallrar träet" och "högar upp sanddyner vid havet." I den här strofen ses vinden som en kraft som både skapar och förstör, och dess kraft är tydlig i hur den formar miljön.
Den tredje strofen fångar vindens lekfulla sida, då den "jagar fåglar och fjärilar" och "dansar med löven i träden". I motsats till dess destruktiva kraft som beskrivits tidigare i dikten, framställs vinden här som en busig och lekfull kraft som ger glädje och rörelse till naturen. Slutligen erbjuder den fjärde strofen en reflekterande och filosofisk syn på vinden, och hänvisar till den som "Guds röst". Detta tyder på att diktens talare ser vinden som en manifestation av det gudomliga, en kraftfull kraft som ligger bortom mänsklig fattningsförmåga och kontroll.
Sammantaget presenterar dikten "Vinden" en komplex och mångfacetterad skildring av vinden, som fångar både dess destruktiva och kreativa kraft, såväl som dess lekfulla och andliga aspekter.