Fågeln, en gång "ljus av liv", ligger nu livlös, dess sång tystnad för alltid. Talaren drar paralleller mellan fågelns öde och dödligheten för alla levande varelser, inklusive människor. Han begrundar livets förgänglighet och tidens obevekliga gång, som i slutändan sätter ett slut på all existens.
Dikten berör också tanken på själens resa efter döden. Talaren undrar om fågelns ande har hittat tillflykt i ett rike bortom den fysiska världen. Han ifrågasätter medvetandets natur och möjligheten till ett liv efter detta och funderar över var fågelns "varelsegnista" tagit vägen.
Genom hela dikten använder Hope levande bildspråk och metaforiskt språk för att förmedla teman död och förlust. Han beskriver fågelns bortgång som en "plötslig, fruktansvärd sak" och jämför livets flyktiga natur med "ett fallande löv". Dikten avslutas med en gripande reflektion över dödens oundviklighet, som väntar varje levande varelse, oavsett deras skönhet eller betydelse.
I "Death of a Bird" presenterar A.D. Hope en gripande meditation över teman som dödlighet, livets förgänglighet och mysterierna kring döden och livet efter detta.