Hur påverkade dimman synen på talaren i dikten?

I dikten "Dimma" begränsas talarens syn av den täta dimman. De beskriver den som "långsam", "grå" och "dämpad", vilket tyder på att den hindrar deras förmåga att se klart. Dimman är så tjock att den verkar absorbera ljus och ljud, vilket skapar en känsla av isolering och desorientering. Som ett resultat känns talaren vilsen och sårbar.