I Flanderns fält blåser vallmo
Mellan korsen, rad på rad,
Det markerar vår plats; och i himlen
Lärkorna, fortfarande tappert sjungande, flyger
Hörs knappt bland vapnen nedanför.
Vi är de döda. Korta dagar sedan
Vi levde, kände gryningen, såg solnedgången glöda,
Älskade, och älskades, och nu ljuger vi
I Flanderns fält.
Ta upp vårt gräl med fienden:
Till dig från sviktande händer vi kastar
Facklan; var din att hålla det högt.
Om ni bryter tron med oss som dör
Vi ska inte sova, fastän vallmo växer
I Flanderns fält.
Bakgrund
John McCrae var en kanadensisk läkare och soldat som tjänstgjorde i första världskriget. Han skrev dikten "In Flanders Fields" den 3 maj 1915, efter att ha sett en väns död i slaget vid Ypres. Dikten publicerades i tidningen Punch den 8 december 1915 och blev snabbt en av krigets mest kända dikter.
McCrae blev inspirerad att skriva dikten efter att ha sett fälten i Flandern täckta av vallmo. Han slogs av kontrasten mellan blommornas skönhet och krigets fasa. Dikten är en hyllning till de stupade soldaterna och en uppmaning till fred.
"In Flanders Fields" har översatts till mer än 100 språk och har använts som inspiration för många konstverk och musik. Den anses vara en av nittonhundratalets viktigaste dikter.