Den första delen av dikten utspelar sig i nutid, och talaren beskriver bukten som en plats för skönhet och mystik. Han skriver:"Viken rullar ut sin turkosa rulle, / En karta över mysterier att rulla ut." Golfen är dock också en källa till fara, och talaren varnar för att det kan vara "ett förrädiskt hav, / med virvlar och underströmmar."
Den andra delen av dikten övergår till ett historiskt perspektiv, och talaren beskriver de europeiska kolonisatörernas ankomst till Amerika. Kolonisatörerna såg viken som en källa till rikedom och makt, och de utnyttjade snabbt dess resurser. Talaren skriver:"Viken, en skattkista av guld, / Silver, pärlor och kryddor berättade / Om rikedom bortom föreställning."
Den tredje delen av dikten återvänder till nutiden, och talaren reflekterar över arvet efter kolonialismen. Han skriver:"Viken, ett vittne till våra brott, / En spegel till våra mörkaste tider, / påminner oss om vår girighet och skam."
Dikten avslutas med att talaren efterlyser en ny relation mellan människan och naturen. Han skriver:"Låt oss lära av vikens uråldriga lärdomar, / och leva i harmoni med dess strand."
"The Gulf" är en kraftfull och gripande dikt som utforskar det komplexa förhållandet mellan människor och den naturliga världen. Walcott använder bilden av Mexikanska golfen för att lyfta fram regionens skönhet, fara och historia. Dikten utmanar också läsarna att tänka på sin egen relation till miljön och att fundera över hur de kan leva på ett mer hållbart sätt.