1. Skanna :
Börja med att scanna dikten rad för rad. Scansion innebär att dela upp en linje i dess grundläggande rytmenheter, så kallade fötter. Vanliga fötter inkluderar iamb (ostressad-stressad), troké (stressad-ostressad), anapaest (två ostressad-stressad) och dactyl (stressad-två obetonad).
2. Identifiera stavelsemönstren :
Bestäm antalet obetonade och betonade stavelser i varje fot. Markera de betonade stavelserna med ett "/" och obetonade stavelser med ett "U".
3. Räkna foten per linje :
Bestäm hur många fot som utgör varje rad i dikten. Detta hjälper dig att fastställa diktens meter.
4. Identifiera mätaren :
Baserat på arrangemanget av fötter, identifiera diktens meter. Några vanliga mätare inkluderar jambisk pentameter (fem iambs per linje), trochaisk tetrameter (fyra trokees per rad) och daktylisk hexameter (sex daktyler per rad).
5. Bestäm linjelängd :
Räkna det totala antalet stavelser i varje rad, oavsett stressmönster. Detta kommer att ge dig linjelängden. Till exempel är en rad med tio stavelser en decasyllabisk rad.
6. Analysera upprepning och variation :
Var uppmärksam på upprepningen eller variationen av meter och radlängd genom hela dikten. Poeter kan använda olika mönster för att skapa specifika effekter eller betona vissa delar av dikten.
7. Undersök det övergripande rimschemat :
Notera rimschemat i dikten, var uppmärksam på mönstren av rimmade ord i slutet av raderna. Ramschemat kan också bidra till diktens uppbyggnad.
Kom ihåg att inte alla dikter följer strikta meter- och radlängdsregler. Vissa dikter kan använda fri vers, som inte har ett konsekvent metriskt mönster. Tänk alltid på poetens avsikt, stil och den övergripande betydelsen av dikten när du analyserar meter och radlängd.