1. Bildmaterial: Shelley skapar levande bilder för att beskriva statyn av Ozymandias och dess omgivningar. Han använder ord som "stamlösa ben", "vidsträckta och bållösa", "sönderslagen ansikte" och "ensam och jämn sand" för att måla en bild av ödeläggelse och förfall.
2. Kontrast: Kontrasten mellan grandiositeten i Ozymandias staty och den hårda verkligheten i dess omgivning är ett centralt tema i dikten. Shelley använder ord som "kolossal" och "mäktig" för att beskriva statyn, samtidigt som hon använder "ingenting vid sidan om rester" och "ensam och jämn sand" för att beskriva landskapet.
3. Symbolik: Statyn av Ozymandias kan ses som en symbol för mänsklig stolthet och arrogans. Shelley använder ord som "kungarnas kung", "mäktig" och "kolossal" för att förmedla Ozymandias känsla av självvikt. Men statyn är i slutändan besegrad av tiden, och dess förfall symboliserar det meningslösa i mänsklig ambition.
4. Ironi: Dikten är fylld av ironi, eftersom Shelley kontrasterar Ozymandias storslagna inskription med verkligheten av hans statys förfall. Användningen av ord som "enkät" och "kommando" för att beskriva Ozymandias staty bidrar till ironin, eftersom statyn nu inte är mer än en ruin.
5. Alliteration: Shelley använder alliteration för att skapa en känsla av rytm och betoning i dikten. Till exempel skapar upprepningen av "s"-ljudet i raden "Jag träffade en resenär från ett antikt land" en känsla av mystik och intriger.
6. Rim: Dikten använder ett vanligt rimschema (ABAB CDCD EFEF GG) för att skapa en känsla av enhet och sammanhållning. Ramsorna hjälper till att binda ihop dikten och skapa en minnesvärd struktur.
Sammantaget skapar Shelleys skickliga språkbruk en kraftfull och suggestiv dikt som förmedlar teman om mänsklig stolthet, tidens gång och det meningslösa i mänskliga ambitioner.