Den här dikten handlar om kontrasten mellan de förväntningar vi har på livet och den verklighet vi upplever. Talaren börjar med att säga att livet "inte är vad jag trodde det skulle vara", och fortsätter med att beskriva hur han föreställde sig att livet skulle vara lätt, fyllt av glädje och framgång. Men verkligheten är att livet ofta är svårt och fullt av utmaningar, och talaren uttrycker sin besvikelse och frustration.
Dikten talar också för tanken på att växa upp och komma överens med verkligheten i världen. Talaren berättar om hur han tidigare trodde på "sagor" och "drömmar", men nu vet han att livet inte alltid är så. Han berättar också om hur han tidigare trodde att han kunde "göra vad som helst", men nu vet han att han har gränser.
Trots allt detta ger talaren inte upp hoppet. Han säger att han fortfarande "söker" och att han fortfarande tror på "en bättre dag". Han avslutar dikten med att säga att han "inte är rädd", och att han är redo att möta vad livet än kastar honom i vägen.
I den här dikten använder Hughes starka, levande bilder för att skapa en känsla av kontrast mellan det ideala och det verkliga. Dikten är också full av känslor, och talarens röst är ärlig och rå. I slutändan handlar den här dikten om den mänskliga upplevelsen och hur vi alla måste komma överens med livets realiteter.