Vilka var prästerskapet i 1700-talets Frankrike?

I 1700-talets Frankrike var prästerskapet en privilegierad samhällsklass som omfattade alla medlemmar av den romersk-katolska kyrkan, från de högst uppsatta biskoparna och ärkebiskoparna till de ödmjukaste församlingsprästerna och munkarna. Prästerskapet åtnjöt ett antal viktiga privilegier, inklusive befrielse från de flesta former av beskattning och militärtjänst, och de hade också en kraftfull röst i regering och politik.

Prästerskapet delades in i två huvudgrupper:det världsliga prästerskapet och det vanliga prästerskapet. Det sekulära prästerskapet var de som levde och verkade i världen, som kyrkoherde och präster. Det vanliga prästerskapet var de som levde i religiösa samfund, såsom munkar, nunnor och munkar.

Prästerskapet var en mäktig och inflytelserik grupp i 1700-talets Frankrike, men de stod också inför en rad utmaningar. Upplysningen, en filosofisk rörelse som betonade förnuft och vetenskap, ledde till att många människor ifrågasatte kyrkans auktoritet. Den franska revolutionen hade också en förödande inverkan på prästerskapet, eftersom många präster och biskopar dödades eller fängslades.

Trots dessa utmaningar förblev prästerskapet en viktig del av det franska samhället fram till slutet av 1700-talet. De spelade en viktig roll i utbildning, social välfärd och religiöst liv. De fortsatte också att vara en betydande politisk kraft, även efter revolutionen.