När jag vaknade nästa morgon kände jag mig som om jag blivit överkörd av en lastbil. Mitt huvud bultade och det var illamående i magen. Jag släpade mig upp ur sängen och gick till badrummet, där jag stänkte lite kallt vatten i ansiktet.
När jag tittade i spegeln märkte jag att jag hade ett blått öga. Jag måste ha fått det i kampen med Socs. Jag mindes inte ens att jag fick ett slag i ögat.
Jag gick ner och hittade Sodapop och Darry i köket. Sodapop gjorde frukost och Darry läste tidningen.
"God morgon," sa Sodapop. "Hur mår du?"
"Som jag blivit påkörd av en lastbil", sa jag.
"Tja, du ser ut som om du har blivit påkörd av en lastbil," sa Darry. "Vad hände?"
Jag berättade för dem om kampen med Socs. Darry skakade på huvudet.
"Ni kommer att döda er själva en av dessa dagar", sa han.
"Vi vet," sa Sodapop. "Men vi kan inte hjälpa det. Vi är bara smörjare."
Darry suckade. "Jag vet", sa han. "Jag vill bara inte att något ska hända er."
Efter frukost gick jag och Sodapop ut för att jobba med bilen. Vi försökte fixa motorn, men vi hade inte särskilt bra tur. Vi höll precis på att ge upp när Darry kom ut och hjälpte oss.
Med Darrys hjälp kunde vi fixa motorn. Vi var alla ganska exalterade. Vi tog bilen på en provkörning och den gick jättebra.
Vi körde runt på stan en stund, bara njöt av känslan av att sitta i en bil som faktiskt gick. Vi skrattade och pratade, och vi hade en fantastisk tid.
När vi äntligen kom hem var vi alla utmattade. Vi gick in och somnade på soffan.
Jag sov i timmar. När jag vaknade var det mörkt ute. Jag kunde höra Sodapop och Darry prata i köket.
Jag reste mig upp och gick till köket. Sodapop gjorde middag och Darry dukade.
"Du är äntligen vaken," sa Sodapop. "Vi började oroa oss för dig."
"Jag mår bra", sa jag. "Jag behövde bara lite sömn."
Vi åt middag tillsammans och sen gick vi alla och la oss. Jag var så trött att jag somnade så fort mitt huvud träffade kudden.
Nästa morgon vaknade jag och kände mig mycket bättre. Jag gick ut och hittade Sodapop och Darry som arbetade på bilen.
"God morgon," sa Sodapop. "Hur mår du?"
"Mycket bättre", sa jag. "Tack."
Vi jobbade på bilen ett tag och sedan tog vi den på en provkörning. Det gick jättebra. Vi var alla ganska exalterade.
Vi körde runt på stan en stund, bara njöt av känslan av att sitta i en bil som faktiskt gick. Vi skrattade och pratade, och vi hade en fantastisk tid.
När vi äntligen kom hem var vi alla utmattade. Vi gick in och somnade på soffan.
Jag sov i timmar. När jag vaknade var det mörkt ute. Jag kunde höra Sodapop och Darry prata i köket.
Jag reste mig upp och gick till köket. Sodapop gjorde middag och Darry dukade.
"Du är äntligen vaken," sa Sodapop. "Vi började oroa oss för dig."
"Jag mår bra", sa jag. "Jag behövde bara lite sömn."
Vi åt middag tillsammans och sen gick vi alla och la oss. Jag var så trött att jag somnade så fort mitt huvud träffade kudden.