1. "Långt borta kallar havet, ropar, ropar": Upprepningen av ordet "kalla" betonar den enträgna och ihärdiga naturen i havets vinkande. Det skapar en känsla av längtan och begär inom talaren, som drar dem mot havet.
2. "Saltet är på mina läppar och vinden är i mitt hår": Dessa förnimmelser tyder på att talaren är nära havet, kanske står på stranden eller seglar på den. Smaken av salt på läpparna och vinden i håret framkallar en fysisk koppling till havet och fördjupar läsaren i upplevelsen.
3. "Solen är i mina ögon, och vågorna är i mina öron": Solen och vågorna är två framträdande inslag i havsmiljön. Solens bländning och ljudet av brusande vågor förstärker ytterligare den sensoriska upplevelsen av att vara nära havet.
4. "Jag måste gå, jag måste gå, dit måsarna flyger och gråter": Talaren känner sig tvungen att svara på havets rop, driven av en djup önskan att omges av dess skönhet och kraft. Måsarna, som svävar och gråter över havet, symboliserar frihet, äventyr och havets otämjda ande.
Sammantaget skapar den första strofen i "Havet" en levande bild av havet och förmedlar talarens intensiva längtan efter havet. Det skapar en känsla av brådska och förväntan, och skapar förutsättningar för resten av dikten för att utforska havets lockelse och mystik.