1. Social satir: Fielding använde sina romaner för att satirisera överklassens och de rikas sociala normer och dårskap under 1700-talet. Han hånade ofta deras pretentiösa beteenden, fåfänga, hyckleri och strävan efter ytlighet.
2. Moral och dygd: Fielding utforskade moraliska frågor och betydelsen av dygd. Han kontrasterade dygdiga karaktärer med dem som faller för frestelser eller själviskhet. Hans skrifter betonade ofta konsekvenserna av ens handlingar och lyfte fram de moraliska val individer gör i sina liv.
3. Klassstruktur och social ojämlikhet: Fielding kastade ljus över sin tids skarpa klassklyftor. Han gav ett nyanserat perspektiv på skillnaderna mellan de rika och de lägre klasserna, och lyfte fram de fattigas svåra situation och de orättvisor de mötte.
4. Rättssystemet: Som tidigare praktiserande advokat hade Fielding en djup förståelse för rättssystemet. Han kritiserade ofta dess ineffektivitet, korruption och bristerna i rättssystemet, särskilt i förhållande till den orättvisa behandlingen av de lägre klasserna.
5. Människans natur: Fielding grävde ner sig i den mänskliga naturens krångligheter och utforskade teman som girighet, ambition, kärlek och kampen mellan förnuft och passion. Hans karaktärer visade en rad mänskliga känslor och motivationer.
6. Äventyr och missöden: Fieldings romaner innehöll ofta pikareska element, som berättar om hans karaktärers äventyr och missöden när de navigerar genom olika sociala kretsar och upplever olika utmaningar.
7. Kvinnlig självständighet och egenmakt: Även om han var begränsad av sin tids samhälleliga normer, presenterade Fielding några av sina kvinnliga karaktärer som oberoende och resursstarka individer, och utmanade de traditionella roller som kvinnor tilldelades under 1700-talet.
8. Politisk kommentar: Subtila politiska kommentarer finns i Fieldings verk. Han satiriserade ibland politiska figurer, kritiserade regeringens politik och lyfte fram vanliga medborgares kamp under den styrande eliten.
Genom sina romaner kombinerade Henry Fielding historieberättande med social kommentar, kvickhet, ironi och realism, vilket effektivt skildrade komplexiteten i 1700-talets samhälle och det mänskliga tillståndet.