1. Beskydd: Shakespeares karriär som dramatiker tog fart under drottning Elizabeth I:s regeringstid, som var en stor beskyddare av konsten. Hon och hennes hov var ivriga teaterbesökare, och Shakespeares pjäser framfördes ofta vid det kungliga hovet. Detta beskydd gav Shakespeare en stadig inkomstkälla och tillät honom att fokusera på sitt skrivande.
2. Samarbete: Under den elisabetanska perioden var det vanligt att dramatiker samarbetade för att skriva pjäser. Shakespeare samarbetade med andra dramatiker, som Thomas Dekker och Thomas Middleton, i flera av sina pjäser. Detta samarbete gjorde det möjligt för honom att dela idéer och få feedback på sitt arbete, vilket kan ha bidragit till hans produktivitet.
3. Teaterns popularitet: Teatern blev allt mer populär under den elisabethanska perioden, och London var hem för en blomstrande teaterscen. Shakespeares pjäser var populära bland publiken, och han kunde bygga en framgångsrik karriär som dramatiker. Framgången med hans pjäser gjorde att han kunde fortsätta skriva och producera nya verk.
4. Personlig motivation: Shakespeare var en hängiven och passionerad författare, och han hade en stark önskan att skapa stora konstverk. Hans personliga motivation och engagemang för sitt hantverk kan ha bidragit till hans höga produktivitet.