När han funderar över sin framtid, reflekterar Efren över sitt liv och sina relationer med sin familj och sina vänner. Han har ett djupt band med sin mormor, som ofta berättar för honom historier om kosmos vidsträckta, ljusåren mellan galaxer och hur en stjärnors livslängd bara är en blinkning i tidens öga.
Efren blir vän med en grupp unga rebeller som är desillusionerade över det korrupta samhälle de lever i. De engagerar sig i protesthandlingar, längtar efter förändring och en bättre framtid.
Mitt i dessa upplevelser skriver Efren en novell som fångar universums skönhet. Berättelsen är en metafor för karaktärernas resa – om självupptäckt, frihet och sökandet efter mening i en till synes oändlig och komplex värld.
Novellen blir allmänt hyllad och Efren förverkligar sin dröm om att bli en berömd författare. Han förstår dock att berömmelse och framgång är flyktig jämfört med universums vidsträckta vidd.
I slutändan får Efren en djupgående förståelse för livet, påminner oss om vår plats i universum och kraften hos fantasi och berättelser när det gäller att koppla samman människor och överbrygga klyftorna mellan galaxer.