Romanen är skriven ur Brunos perspektiv, en nioårig tysk pojke som inte är medveten om den sanna naturen av sin fars arbete och de grymheter som begås i koncentrationslägret intill deras hem. Genom Brunos ögon bevittnar läsarna den skarpa kontrasten mellan det privilegierade liv han lever och de svåra realiteter som Shmuel och andra lägerfångar möter.
Boynes gestaltning av karaktärerna betonar krigets destruktiva effekter och fördomar på både individer och samhälle. Brunos förvandling från ett naivt barn till någon som börjar ifrågasätta världen omkring honom belyser vikten av utbildning och empati för att bekämpa hat och intolerans. Vänskapen mellan Bruno och Shmuel fungerar, trots de hinder som deras omständigheter skapar, som en kraftfull symbol för den mänskliga andens motståndskraft även inför ofattbart lidande.
Dessutom tillåter Boynes användning av enkelt språk och rakt berättande att händelsernas allvar får resonans djupt hos läsare, både unga och gamla. Genom att presentera förintelsens fasor genom ett barns perspektiv, förmedlar han den djupa inverkan av dessa händelser utan att tillgripa grafiska beskrivningar. Detta tillvägagångssätt understryker det universella budskapet att krig och intolerans är förödande krafter som måste bekämpas och elimineras.
Sammantaget fungerar "The Boy in the Striped Pyjamas" som en gripande påminnelse om konsekvenserna av okontrollerade fördomar och hat, och den förespråkar kraftfullt för fred, tolerans och förståelse bland människor från olika bakgrunder.