Vid ett tillfälle i romanen upptäcker Winston en gammaldags korallvikt i en skräpbutik. Han beskriver korallen som "innesluten i glas som något dyrbart litet djur". Winston är fascinerad av pappersvikten eftersom det är ett genuint föremål från det förflutna, till skillnad från de massproducerade och standardiserade föremålen som fyller 1984 års värld.
Pappersvikten representerar också Winstons längtan efter frihet och autenticitet. Han föreställer sig en tid då människor kunde leva i harmoni med naturen, inte i Oceaniens hårt kontrollerade, övervakningsdrabbade värld. Papperspressen påminner Winston om att det en gång var en tid då saker och ting var annorlunda och ger honom en strimma av hopp mitt i hans dysterhet.
Det är dock viktigt att notera att korallen inkapslad i glas också är en påminnelse om skönhetens och frihetens skörhet och förgänglighet. Även om Winston finner tröst i pappersvikten vet han att den fortfarande är instängd i glaset, precis som han är instängd i det förtryckande samhället i Oceanien.
I slutändan är korallen inkapslad i glas en metafor för den mänskliga naturen och den ständiga kampen mellan förtryckets och frihetens krafter. Det tjänar som en påminnelse om att hur dystra saker än kan verka finns det alltid hopp om förändring och en bättre framtid.