Å ena sidan finns det giltiga skäl för deras oro. Caesar har blivit allt mer ambitiös och makthungrig, och hans agerande har börjat hota den traditionella maktbalansen i den romerska republiken. Hans popularitet bland vanligt folk har gjort honom till ett potentiellt hot mot senaten, och hans militära segrar har gett honom kontroll över en stor och lojal armé. Dessutom har Caesars vägran att avvisa titeln kung väckt misstankar om att han planerar att bli diktator.
Å andra sidan bygger en del av konspiratörernas farhågor på rykten och spekulationer snarare än konkreta bevis. Till exempel tror de att Caesar planerar att marschera mot Rom och upplösa senaten, även om det inte finns några bevis som stödjer detta påstående. Dessutom påverkas de av Cassius manipulativa retorik och hans förmåga att spela på sina känslor.
I slutändan är det svårt att definitivt säga om konspiratörernas farhågor är berättigade eller obefogade. Det finns giltiga skäl för deras oro, men de påverkas också av rykten och spekulationer. I slutändan är det upp till varje enskild läsare att avgöra om de anser att konspiratörernas farhågor är berättigade.
Det är värt att notera att pjäsen presenterar flera perspektiv på Caesars karaktär och motiv, och olika karaktärer har olika åsikter om honom. Vissa karaktärer, som Brutus och Cassius, anser att Caesar är ett farligt hot mot republiken, medan andra, som Mark Antony, anser att han är en stor ledare som har agerat i Roms bästa. Pjäsen utforskar också de komplexa moraliska dilemman som konspiratörerna står inför när de väger de potentiella fördelarna med att mörda Caesar mot de potentiella riskerna.