Huvuddragen hos realism i teater:
1. Exakt skildring av det verkliga livet: Realistiska pjäser hämtade inspiration från det verkliga livet och skildrar vanliga karaktärer och situationer, ofta utspelade i dagens samhälle.
2. Objektivitet: Realistiska dramer försökte presentera livet som det är, utan att injicera författarens personliga åsikter eller fördomar. Avsikten var att skildra karaktärer och händelser objektivt och erbjuda publiken en opartisk bild av den avbildade verkligheten.
3. Fokusera på sociala frågor: Många realistiska pjäser tog upp sociala problem och orättvisor, såsom fattigdom, social ojämlikhet, övergrepp i hemmet och moralisk korruption. Dessa pjäser fungerade som sociala kommentarer, uppmuntrade introspektion och samhällelig förändring.
4. Psykologiskt djup: Realistiska karaktärer uppvisade ofta psykologisk komplexitet och avslöjade inre konflikter och motiv. Denna psykologiska realism syftade till att ge en djupare förståelse för mänskligt beteende.
5. Autentisk dialog: Realistiska pjäser använde språk och dialog som speglade hur människor verkligen pratar i verkligheten. Detta inkluderade ofta regionala accenter, slang och vardagsspråk.
6. Detaljerade uppsättningar och kostymer: Realistiska pjäser ägnade noggrann uppmärksamhet åt scenografi och kostymer, och replikerade de vanliga utrymmena och kläderna i den avbildade tiden och miljön.
7. Att bryta den "fjärde muren": Vissa realistiska pjäser omfamnade naturalism, bröt den fjärde väggen, eller den imaginära barriären som skiljer scenen från publiken, vilket förstärker verklighetskänslan och involverar publiken direkt.
8. Skådespeleri ensemble: Realistiska pjäser betonade ensembleskådespeleri, där alla artister bidrog lika till den övergripande skildringen av berättelsen snarare än att förlita sig på framträdande huvudroller.
9. Social kritik: Realistiska pjäser presenterade ofta kritiska perspektiv på samhället och tjänade som redskap för att kritisera sociala normer, konventioner och institutioner.
Realism inom teatern hade en djupgående inverkan på dramatisk litteratur och produktionsteknik, och påverkade verk av dramatiker som Henrik Ibsen, Anton Tjechov och Maxim Gorkij, bland många andra. Det fortsätter att vara ett betydande konstnärligt tillvägagångssätt inom samtida teater, eftersom det tillåter publiken att få kontakt med relaterade karaktärer och bevittna sociala verkligheter som ofta fördunklas av teatraliska konventioner.