1. Paralleller och kontrast :Shakespeare drar paralleller mellan den tragiska kärlekshistorien om Pyramus och Thisbe och huvudintrigen som involverar de fyra unga älskande. Han lyfter dock också fram kontrasten mellan de två. Medan de unga älskarna i huvudintrigen upplever tillfälliga hinder och missförstånd, är Pyramus och Thisbe-berättelsen en tragisk berättelse med ett ödesdigert slut. Denna kontrast ger djup till pjäsen och visar de olika känslor som utforskas i kärlek.
2. Komisk relief :Pjäsen i en pjäs med berättelsen om Pyramus och Thisbe ger komisk relief och lättar upp stämningen i pjäsen. Det amatörmässiga framträdandet av mekanikerna, deras missförstånd och deras improviserade repliker skapar humoristiska ögonblick som underhåller publiken. Denna komiska aspekt balanserar ut de mer allvarliga och känslomässiga delarna av huvudintrigen.
3. Självreferenskommentar :Shakespeare använder pjäsen Pyramus och Thisbe för att kommentera själva teaterns natur. Mekanikernas produktion är en återspegling av deras begränsade förståelse för drama och deras kamp för att gestalta en tragisk kärlekshistoria. Detta självrefererande element låter Shakespeare utforska teaterns utmaningar och konventioner och lägger till ett metateatraliskt lager till pjäsen.
4. Karaktärsutveckling :Pyramus och Thisbe-pjäsen fungerar också som ett medel för karaktärsutveckling för mekanikerna. När de repeterar och framför pjäsen lär de sig om lagarbete, samarbete och vikten av hängivenhet för sitt hantverk. Denna resa bidrar till deras personliga tillväxt och bidrar till den övergripande karaktäriseringen av mekanikerna.
5. Konstnärlig representation av kärlek :Berättelsen om Pyramus och Thisbe exemplifierar teman av kärlek och förvandling som löper genom En midsommarnattsdröm. Även om den presenterar en tragisk version av kärlek, belyser den också teaterns och konstens transformativa kraft när det gäller att representera känslor. Detta knyter an till pjäsens utforskning av kärlekens komplexitet och transformativa natur.
Sammantaget återanvänder Shakespeare den tragiska historien om Pyramus och Thisbe för att skapa en komisk och självrefererande delintrig i En midsommarnattsdröm. Den här subplotten ökar pjäsens känslomässiga omfång och tematisk komplexitet samtidigt som den ger ett minnesvärt och underhållande inslag.