Historik: Många av Shakespeares historiepjäser är baserade på verkliga historiska händelser och figurer från engelsk och romersk historia. Till exempel är "Henry V" baserad på kung Henrik V:s liv, medan "Julius Caesar" dramatiserar händelserna kring mordet på den romerske diktatorn.
Plutarchus liv: Shakespeare hämtade inspiration från "Parallell Lives" av den antika grekiska biografen Plutarch. Denna samling biografier försåg Shakespeare med material till flera av hans pjäser, såsom "Antony och Cleopatra" och "Coriolanus".
Boccaccios "Decameron:" Shakespeare anpassade berättelser från denna samling italienska noveller för pjäser som "The Taming of the Shrew" och "All's Well That Ends Well".
Ovidius "Metamorfoser:" Denna antika romerska mytologiska dikt fungerade som källa till Shakespeares pjäser som "Titus Andronicus" och "En midsommarnattsdröm".
Holinsheds "Chronicles:" Shakespeare använde Raphael Holinsheds "Chronicles of England, Scotland and Ireland" som referens för sina historiespel, inklusive "King Lear", "Macbeth" och "Cymbeline".
Folklore och litteratur: Shakespeare inkorporerade element från traditionella folksagor, ballader och andra litterära verk i sina pjäser. Till exempel innehåller "The Tempest" element av folklore, medan "The Merchant of Venice" är baserad på en berättelse från en italiensk novell.
Hans egna observationer och erfarenheter: Shakespeare drog också på sina egna livserfarenheter och iakttagelser av den mänskliga naturen för att skapa sina karaktärer och berättelser. Hans verk speglar hans förståelse för mänskliga känslor, motivationer och konflikter.
Det är värt att notera att Shakespeare ofta kombinerade och anpassade flera källor och förvandlade dem till unika och innovativa litteraturverk. Hans pjäser visade upp hans behärskning av språk, poetiska uttryck och berättande, som fortsätter att fängsla publik över hela världen.