Skådespelaryrket ansågs vara en ansedd och omoralisk sysselsättning för kvinnor, och man trodde att det skulle leda till moralisk korruption och social oordning om kvinnor fick uppträda på scen. Dessutom fick kvinnor inte bära mäns kläder offentligt, vilket skulle ha varit nödvändigt för att de skulle kunna spela manliga roller.
Som ett resultat av dessa restriktioner framfördes Shakespeares och hans samtida pjäser uteslutande av manliga skådespelare. Denna praxis fortsatte fram till restaureringsperioden i slutet av 1600-talet, då kvinnor äntligen fick stå på scenen.