Ett annat ironiskt uttalande som Ruffin gör är att södern är "den mest upplysta och civiliserade delen av världen." Detta är helt klart inte heller sant, eftersom södern var hem för några av de mest repressiva och efterblivna socialpolitiken i världen, inklusive slaveri och Jim Crow-segregation. Ruffins uttalande är ironiskt eftersom det ignorerar söderns många sociala problem och istället framställer det som en utopi.
Slutligen konstaterar Ruffin att södern är "världens enda hopp". Detta är kanske det mest ironiska uttalandet av alla, eftersom södern faktiskt var en av huvudorsakerna till världens problem vid den tiden. Söderns insisterande på slaveri och dess avskiljande från unionen ledde till det amerikanska inbördeskriget, som var en av de dödligaste konflikterna i historien. Ruffins uttalande är ironiskt eftersom det helt ignorerar söderns negativa inverkan på världen.
Sammantaget är Ruffins essä full av ironi. Hans uttalanden om Syds välstånd, upplysning och hopp motsägs alla av verkligheten i Syds situation. Denna ironi tjänar till att lyfta fram Sydens många problem och dess behov av förändring.