1. Malvolios lättrogenhet: Malvolio framställs som en pompös och självviktig förvaltare av Olivias hushåll. När Sir Andrew Aguecheek och Sir Toby Belch spelar honom ett spratt, faller han för deras förfalskade brev, och tror att Olivia är kär i honom. Publiken finner humor i hans godtrogenhet och hans iver att tro på den tillgivenhet som inte finns där.
2. Malvolios felplacerade arrogans: Under hela pjäsen visar Malvolio en känsla av överlägsenhet över andra, särskilt Sir Toby och Sir Andrew. Han föreläser dem ofta om deras beteende och moraliska brister. Men hans moraliserande tal, i kombination med hans omedvetenhet om tricket som spelas på honom, gör honom till ett föremål för förlöjligande och skratt.
3. Fysisk humor: Shakespeare använder fysisk komedi för att göra Malvolio till ett skratt. När upptåget avslöjas får han gula strumpor och ett fånigt leende, vilket gör hans värdiga personlighet till en bufflig figur. Hans förvandling blir en källa till nöje för publiken.
4. Social ironi: Malvolios sociala ställning som förvaltare gör hans undergång humoristiskt ironisk. Vanligtvis förväntas förvaltare upprätthålla ordning och reda, men Malvolios godtrogenhet och dumma beteende undergräver denna förväntan, vilket gör honom till en komisk karaktär.
5. Publikens perspektiv: Publiken är medveten om upptåget och bedrägerierna som Malvolio utsätts för. Denna delade kunskap skapar en känsla av delaktighet mellan publiken och de andra karaktärerna, vilket ytterligare förstärker den komiska effekten av Malvolios handlingar.
Sammantaget samverkar Malvolios godtrogenhet, felplacerade arrogans, fysiska humor, sociala ironi och publikens perspektiv för att göra honom till en rolig karaktär som framkallar skratt och nöje under hela pjäsen.