Föreställningen om en svans sista sång är rotad i folklore och mytologi, särskilt bland europeiska kulturer. Svanar har länge förknippats med skönhet, nåd och renhet. I många myter och berättelser är svanar kopplade till profetior och musikalisk förmåga.
Idén om att svanar producerar en melodisk och spöklik sång före sin död härrör från beteendet hos vissa svanarter, särskilt den stumsvanen. Dessa svanar kan ibland producera ett resonant och melankoliskt ljud, särskilt under de sista veckorna av deras liv. Denna sorgsna egenskap hos svanens kallelse kan ha inspirerat legenden om svansången.
Med tiden har termen "svansång" använts metaforiskt för att beskriva en persons sista stora prestation eller betydande bidrag före pensionering, död eller en större förändring i deras liv. Det antyder en kraftfull och känslomässigt resonant prestation eller verk som fungerar som ett passande farväl eller arv från individens talang och hängivenhet.