Ett exempel på dramatisk ironi i tal är när en karaktär säger något som är sant, men som de inte inser är sant. Till exempel, i pjäsen "Romeo och Julia", säger Romeo:"Jag är lyckans dåre." Han inser inte att han faktiskt talar sanning, eftersom han är på väg att dödas av ödet.
Ett annat exempel på dramatisk ironi i tal är när en karaktär säger något som är falskt, men som publiken vet är sant. Till exempel, i pjäsen "Hamlet" säger Hamlet:"Jag är inte arg." Publiken vet dock att Hamlet faktiskt är ganska galen.
Dramatisk ironi kan vara ett kraftfullt verktyg i berättandet, eftersom det kan skapa en känsla av spänning, humor eller tragedi. Den kan också användas för att utforska teman som öde, fri vilja och sanningens natur.