– När Orgon berömmer Tartuffe för hans ödmjukhet, men publiken ser Tartuffe som en hycklare som bara låtsas vara ödmjuk.
- När Tartuffe uttrycker sin kärlek till Elmire, fastän publiken vet att han bara längtar efter henne fysiskt och använder religionen som en täckmantel för sin lust.
– När Tartuffe anklagar Dorine för att vara besatt av djävulen, men det är tydligt att det är han som är besatt av ondskan.