I den här scenen har Romeo blivit förvisad från Verona för att ha dödat Tybalt, Julias kusin. Han har kommit till Juliets kammare för att säga adjö innan han går, och de är båda upprörda över situationen. Romeo känner att han kontrolleras av ödet, eller "förmögenheten", och att han inte har någon kontroll över sitt eget liv eller sin lycka.
Frasen "Jag är lyckans dåre" kan också tolkas som en referens till det antika romerska konceptet Fortuna, lyckogudinnan. Fortuna avbildades ofta som en kvinna med ögonbindel som stod på ett hjul och symboliserade ödets oförutsägbarhet och nyckfullhet. Romeo känner att han är utlämnad till denna blinda gudinna, och att han blir straffad av någon okänd anledning.
Romeos användning av ordet "fool" är också betydande. På Shakespeares tid användes ordet "fool" ofta för att hänvisa till någon som var fånig, godtrogen eller dåraktig. Det skulle dock också kunna användas på ett mer seriöst sätt för att referera till någon som hade olycklig eller otur. I det här fallet använder Romeo ordet "fool" för att beskriva sig själv som någon som har haft otur i kärlek och som har utsatts för ett grymt öde.
Sammantaget uttrycket "O, jag är lyckans dåre!" uttrycker Romeos djupa känsla av förtvivlan och hans känsla av maktlöshet inför ödet. Det är ett kraftfullt uttalande som fångar den tragiska karaktären i Romeo och Julias kärlekshistoria.