Först och främst är det tydligt att Shakespeare var en mycket skicklig hantverkare som var mycket stolt över sitt arbete. Han var en språkmästare och hade en djup förståelse för den mänskliga naturen, vilket gjorde att han kunde skapa komplexa och trovärdiga karaktärer och berättelser. Han hade också ett stort öga för detaljer och gick ofta långt för att säkerställa att hans pjäser var korrekta och historiskt korrekta.
Samtidigt var Shakespeare också en 商人, och han var medveten om att hans pjäser behövde bli framgångsrika för att kunna försörja sig. Detta innebar att han var tvungen att tilltala sin publiks smak, vilket ibland kunde leda till kompromisser när det gäller konstnärlig integritet. Till exempel inkluderade han ofta skrämmande skämt och slapstick-komedi i sina pjäser för att tilltala folket, även om han kanske inte personligen tyckte att dessa element var särskilt humoristiska.
Dessutom var Shakespeare också en produkt av sin tid, och hans syn på vissa ämnen formades av det sociala och politiska sammanhang han levde i. Han var till exempel en stark anhängare av monarkin och skildrade ofta kungar och drottningar i ett positivt ljus. Men han hade också en stor medvetenhet om orättvisorna och ojämlikheterna i den elisabethanska sociala hierarkin, och han använde ibland sina pjäser för att kritisera dessa frågor.
Sammantaget var Shakespeares inställning till sina pjäser en komplex och nyanserad en som återspeglade hans status som både en mycket skicklig artist och en klok affärsman. Han var mycket stolt över sitt arbete och strävade alltid efter att förbättra sitt hantverk, men han var också medveten om behovet av att vädja till sin publik för att kunna försörja sig. Som ett resultat är hans pjäser en rik och komplex gobeläng som speglar hela spektrumet av mänsklig erfarenhet.