Ambition och svartsjuka: Shakespeare antyder Iagos ambition att befordra och hans avund mot Cassios position. Hans förbittring underblåser hans önskan att sabotera Cassio och Othello, vilket leder till att han manipulerar händelser och ställer dem mot varandra.
Osäkerhet och självförakt: Iagos osäkerhet härrör från hans tro att han är förbisedd och respektlös av omgivningen. Detta mindervärdeskomplex visar sig som hat mot andras framgång och ett behov av att utöva kontroll.
Hämnd: Iago känner sig kränkt av Othellos val av Cassio som sin löjtnant, vilket han ser som en förolämpning mot sina egna förmågor. Hans lust att hämnas driver honom att orkestrera Othellos och Cassios fall.
Njutning av kaos: Vissa tolkningar tyder på att Iago finner nöjen i det kaos han skapar. Han njuter av att manipulera andra och se deras undergång, vilket tyder på en sadistisk strimma i hans personlighet.
Psykologisk komplexitet: Shakespeare lämnar medvetet Iagos motivation tvetydiga, vilket gör honom till en gåtfull och oförutsägbar figur. Denna komplexitet möjliggör olika tolkningar och uppmuntrar publiken att begrunda naturen av mänsklig ondska, påverkan av samhälleliga påtryckningar och samspelet mellan inre och yttre faktorer för att forma en persons handlingar.
Genom dessa tekniker presenterar Shakespeare Iago som en mångfacetterad karaktär vars motivation är en blandning av personlig osäkerhet, svartsjuka och en önskan om makt och kontroll. Genom att vägra ge en enkel förklaring utmanar han publiken att konfrontera sin egen förståelse av mänskligt beteende och komplexiteten av gott och ont.