Pojkskådespelare bar ofta utarbetade kostymer och smink för att förbättra sitt feminina utseende. De skulle binda sina bröst för att skapa en mer slank figur och bära peruker och lösögonfransar för att fullborda illusionen. Trots dessa ansträngningar var det inte ovanligt att publiken var medveten om att de kvinnliga rollerna spelades av män, och detta faktum tillförde ofta ett inslag av humor eller ironi till föreställningarna.
Bruket att använda pojkskådespelare för att spela kvinnliga roller fortsatte fram till slutet av 1600-talet, då kvinnor började dyka upp på den engelska scenen. En av de mest kända skådespelerskorna under denna period var Elizabeth Barry, som var känd för sina framträdanden i Shakespeare-pjäser. Framväxten av kvinnor på scenen markerade en betydande förändring av teaterpraktiken och banade väg för större möjligheter för kvinnliga skådespelare under århundradena som följde.