Achebe börjar med att erkänna att berättaren i "Things Fall Apart" inte är en neutral betraktare. Han är en produkt av sin tid och sina erfarenheter, och hans perspektiv är format av kolonialtidens dominerande ideologier. Achebe menar dock att detta inte betyder att berättarens perspektiv inte är giltigt eller att det inte speglar igbofolkets attityder.
Achebe påpekar att berättaren inte är den enda rösten i romanen. Han är en av många karaktärer som uttrycker olika perspektiv på Igbo-kulturen och samhället. Achebe noterar också att berättarperspektivet ständigt utmanas och förhörs av andra karaktärer, och att läsaren i slutändan får bestämma själv vad den ska tro.
Achebe avslutar med att argumentera för att berättarperspektivet är ett värdefullt verktyg för att förstå de komplexa och ofta motsägelsefulla sätt som Igbokulturen uppfattades och förstods på under kolonialtiden. Han menar att berättarens perspektiv inte är en återspegling av hans personliga fördomar, utan snarare en återspegling av det bredare sociala och historiska sammanhang där romanen skrevs.