Trubadurerna var en del av en kulturell rörelse känd som "hoflig kärlek", som hyllade det ridderliga idealet om hängivenhet till en ädel dam. Deras sånger uttryckte ofta både glädje och sorg av obesvarad kärlek och präglades av deras utarbetade melodier och sofistikerade texter.
De ackompanjerade sig vanligtvis på en enkelsträngad lut som kallas trubadur och uppträdde ofta inför domstolar och aristokratiska sammankomster.
Några av de mest kända trubadurerna inkluderar Bernart de Ventadorn, Jaufré Rudel och Marcabru. Deras verk hade ett djupgående inflytande på utvecklingen av västerländsk litteratur och musik och lämnade ett bestående arv efter trouvères (lyriska poeter-musiker i norra Frankrike), medeltida litteratur och traditionen av "amour courtois".