Här är en uppdelning:
* Inledande obehag: Claudius störs synligt av spelets innehåll, särskilt scenen som speglar sitt eget mord på King Hamlet. Han försöker avfärda det som "ett mest foul och onaturligt mord", men hans ord ringer ihåliga.
* växande skuld: När stycket fortskrider, eskalerar Claudius obehag till påtaglig ångest. Han fidgets, svettas och försöker ursäkta sig själv, men Hamlets manipulation tvingar honom att stanna.
* konfrontation: Playens klimaks, där kungen är förgiftad och drottningen beklagar, träffar Claudius särskilt hårt. Han utropar, "Ge mig lite ljus!" och rusar ut ur hallen och kan inte bära skulden längre.
Claudius reaktion avslöjar sin inre oro och ger avgörande bevis på hans skuld. Hans försök att kontrollera situationen och undkomma spelets påverkan tjänar bara till att avslöja hans skyldighet ytterligare.
Denna reaktion är betydande eftersom den fungerar som en vändpunkt i stycket, stelnar Hamlets misstankar och sätter scenen för ytterligare konfrontation.