- Användning av levande och engagerande språk :För att fånga sin publiks uppmärksamhet och hålla dem underhållna använde Shakespeare ett språk som var rikt, beskrivande och känsloladdat. Detta innebar att man använde ett brett spektrum av ord, inklusive många som inte var i vanligt bruk vid den tiden, och att man också använde talfigurer som metaforer, liknelser och personifiering.
- Rimad vers :Shakespeares pjäser skrevs på vers, och detta innebar att han var tvungen att uppmärksamma ljudet och rytmen i sina ord såväl som deras betydelse. Detta ledde till att man använde rimkupletter, vilket bidrog till att skapa en känsla av musikalitet och flyt i pjäserna.
- Användning av humor :Shakespeares pjäser innehöll ofta humoristiska inslag, och det gjorde att han behövde använda ord som fick publiken att skratta. Detta inkluderade ordlekar, skämt och ordlek.
- Användning av slang och vardagar :Shakespeares pjäser utspelade sig ofta i vardagliga sammanhang, och det innebar att han använde ett språk som var realistiskt och trovärdigt för karaktärerna i hans pjäser. Detta inkluderade slang och vardagsspråk, vilket bidrog till att skapa en känsla av autenticitet.
- Anpassa språk för olika tecken :Shakespeares pjäser innehöll ett brett spektrum av karaktärer, från kungar och drottningar till bönder och clowner, och det innebar att han behövde anpassa sitt språk för att passa de olika karaktärerna. Till exempel använde han ett mer formellt och upphöjt språk för överklasskaraktärerna och ett mer informellt och vardagligt språk för underklasskaraktärerna.
Sammantaget hade det faktum att Shakespeares pjäser framfördes en betydande inverkan på hans ordval och språk. Han använde ett språk som var levande, engagerande och minnesvärt, och han anpassade sitt språk för att passa de olika karaktärerna och situationerna i hans pjäser. Detta bidrog till att skapa pjäser som inte bara var underhållande, utan också kraftfulla och tankeväckande.