De mest anmärkningsvärda fallen av omtvistat författarskap är pjäserna "Titus Andronicus" (1594) och "Edward II" (1592-93). Båda dessa pjäser delar vissa poetiska drag, strukturella element och dramatiska stilar som är karakteristiska för Marlowes författarskap, vilket leder till att vissa kritiker och akademiker föreslår idén om samarbete eller delvis författarskap av Marlowe.
Anhängare av Shakespeares enda författarskap hävdar att likheterna kan tillskrivas inflytandet från Marlowes tidiga verk på Shakespeares utvecklingsstil. De lyfter också fram Shakespeares tillväxt och utveckling som författare över tid, vilket visar hans förmåga att skriva i olika stilar och genrer under hela hans karriär.
Dessutom tyder vissa textuella och stilistiska variationer som finns i de omtvistade pjäserna att de är mer sannolikt att de är produkten av Shakespeares utveckling och experiment snarare än samarbete. Dessa variationer omfattar aspekter som meter, ordförråd och retoriska tekniker.
Trots dessa argument förblir teorin om samarbete mellan Shakespeare och Marlowe ett område för pågående forskning och debatt bland forskare och entusiaster. Jämförande studier och ytterligare analys av de omtvistade verken fortsätter att belysa det komplexa litterära landskapet i den elisabetanska eran och författarskapets krångligheter under den tiden.