1. Handling: Handlingen är pjäsens huvudhistoria, som involverar en konflikt eller ett problem som karaktärerna måste övervinna.
2. Tecken: Karaktärerna är de individer som dyker upp i pjäsen och driver berättelsen framåt. Karaktärer kan vara huvudpersoner (huvudkaraktärer), antagonister (motstående karaktärer) eller sekundära karaktärer (biroller).
3. Dialog: Dialog syftar på samtal och interaktioner mellan karaktärer i pjäsen. Det hjälper till att förmedla information, föra handlingen framåt och avslöja karaktärernas tankar och känslor.
4. Inställning: Inställningen hänvisar till tid och plats där pjäsen utspelar sig. Det inkluderar den fysiska miljön, historisk period och sociala sammanhang.
5. Tema: Temat är pjäsens centrala idé eller budskap. Det handlar ofta om universella mänskliga upplevelser, känslor eller konflikter.
6. Struktur: Strukturen hänvisar till pjäsens organisering i akter, scener och ibland prologer, epiloger eller pauser.
7. Konflikt: Konflikt är ett nyckelelement i de flesta pjäser. Det kan vara internt (inom ett tecken) eller externt (mellan tecken). Konflikt driver handlingen och skapar spänningar.
8. Upplösning: Resolutionen avser det sätt på vilket konflikten löses eller avslutas i pjäsen.
9. Katarsis: Catharsis är en känslomässig frigörelse eller rening som upplevs av publiken som ett resultat av att bevittna pjäsens händelser och känslor.
10. Prestanda: En pjäs är tänkt att framföras live av skådespelare på en scen. Föreställningen kan innehålla element som rörelse, gester, kostymer, ljus, musik och ljudeffekter för att förbättra berättandet.