1. Naturlig belysning: Under den elisabethanska eran var de flesta teatrar utomhus, till exempel den berömda Globeteatern. Detta möjliggjorde naturligt ljus från solen under dagtidföreställningar, vilket påverkade hur skådespelare presenterade pjäsens visuella aspekter.
2. Solljus och skuggor: Globens scen hade en baldakin ovanför, som skyddade skådespelarna från direkt solljus. Denna överliggande struktur möjliggjorde också användningen av skuggor skapade av solens position. Skådespelare kan strategiskt positionera sig för att använda dessa skuggor för dramatiska effekter.
3. Sky Effects: Det öppna taket på Globen tillät också användningen av dramatiska himmelseffekter under föreställningar. Skådespelare kunde tajma sina handlingar och tal att sammanfalla med molnrörelser, solnedgång eller till och med stormigt väder, vilket förstärker den visuella effekten av vissa scener.
4. Artificiella ljuskällor: Även om föreställningarna huvudsakligen förlitade sig på naturligt ljus, användes också artificiella ljuskällor för att skapa specifika effekter och atmosfär under föreställningar inomhus eller efter solnedgången. Dessa ljuskällor inkluderar:
- Ljus och facklor:Ljus och facklor användes för interiörscener eller nattetid, vilket gav flimrande och varm belysning.
- Lyktor:Lyktor användes för scener som processioner eller när karaktärer vågade sig in på mörka eller mystiska platser på scenen.
- Limelights:Limelights, som använde kalk som värmdes upp av en låga för att producera ett starkt ljus, användes ibland för särskilda scener eller ögonblick av ökad dramatik.
5. Färgade glasögon och filter: Skådespelare kunde hålla upp små bitar av färgat glas eller filter framför ljus för att skapa specifika färgade ljuseffekter. Denna teknik kan bidra till stämningen eller atmosfären i vissa scener.
6. Kläder och rekvisita: Skådespelare använde kostymer, rekvisita och scendekorationer som svarade på och integrerade med de rådande ljusförhållandena. Till exempel kan reflekterande tyger eller ljusa färger användas för att fånga och förstora tillgängligt ljus.
Det är viktigt att notera att jämfört med moderna teaterproduktioner hade Shakespeares pjäser relativt begränsad ljusteknik. De förlitade sig på naturligt ljus och enkel artificiell belysning för att förbättra berättandet snarare än att skapa utarbetade ljusshower. Tonvikten låg på de dramatiska föreställningarna, skådespelarnas färdigheter och kraften i det skrivna ordet.