- Att sätta scenen:Refrängen tjänade ofta till att introducera pjäsens inställning, och förse publiken med viktig bakgrundsinformation och sammanhang för händelserna att följa. Detta var särskilt användbart på Shakespeares tid när pjäser sattes upp med minimala kulisser och rekvisita.
- Establishing Tone:Refrängen kan också användas för att sätta tonen och atmosfären i pjäsen. Till exempel, i Henry V, skapar refrängens öppningstal en patriotisk och heroisk ton, som förbereder publiken för en berättelse om en stor engelsk seger.
- Ge perspektiv:Refrängen fungerade som en berättare eller kommentator, och erbjöd insikter och perspektiv som kanske inte var tillgängliga för karaktärerna i pjäsen. Detta gjorde det möjligt för Shakespeare att utforska teman, kommentera sociala frågor eller ge moraliska lektioner på ett sätt som skilde sig från karaktärernas perspektiv.
- Breaking the "Fourth Wall":Refrängen bröt då och då den fjärde väggen och riktade sig direkt till publiken. Denna teknik bidrog till att skapa en känsla av omedelbarhet och engagemang för publiken, vilket fick dem att känna sig som en del av teaterupplevelsen.
- Länka akter eller scener:I pjäser som Henry V och Romeo och Julia användes refrängen för att överbrygga klyftan mellan akter eller scener, ge övergångsinformation och hjälpa publiken att navigera i historien.
- Symbolism och allegori:Ibland förkroppsligade refrängen själv symboliska eller allegoriska element, representerande abstrakta idéer eller personifierade begrepp. Detta tillförde lager av mening och tolkning till pjäsen.
Sammantaget tjänade refrängprologen i Shakespeares pjäser flera syften, från att etablera miljön och atmosfären till att ge insiktsfulla kommentarer och engagera publiken. Det var en integrerad del av den teatrala upplevelsen under den elisabetanska eran och bidrog avsevärt till den konstnärliga effekten av Shakespeares verk.