1. Fokusera på observerbara fenomen: Båda tillvägagångssätten betonade vikten av att studera direkt observerbara fenomen.
* Behaviorism: Fokuserad på att studera observerbara beteenden och deras förhållande till miljöstimuli, i stort sett bortser från interna mentala processer.
* Gestaltpsykologi: Fokuserad på att studera observerbara mönster och konfigurationer i perception och kognition är att betona helheten större än summan av dess delar.
2. Avvisande av introspektion: Båda avvisade introspektion som en pålitlig metod för att studera sinnet.
* Behaviorism: Ansåg introspektion som subjektiv och opålitlig.
* Gestaltpsykologi: Argumenterade att bryta ner mentala processer i deras grundläggande element förvrängde den sanna naturen av perception och kognition.
3. Tonvikt på lärande: Båda tankeskolorna insåg vikten av lärande för att forma beteende och mentala processer.
* Behaviorism: Fokuserad på hur lärande sker genom association och förstärkning.
* Gestaltpsykologi: Underströk insiktens och omstruktureringens roll i lärande, och föreslog att lärande inte bara är ackumulering av kunskap utan en process för att förstå relationer och mönster.
4. Tillämpad fokus: Båda tillvägagångssätten har varit inflytelserika i tillämpade miljöer.
* Behaviorism: Har tillämpats inom områden som terapi, utbildning och organisatoriskt beteende.
* Gestaltpsykologi: Har tillämpats inom områden som psykoterapi, design och problemlösning.
Det är viktigt att notera att trots dessa likheter är skillnaderna mellan dessa två tillvägagångssätt mycket mer betydande:
* Behaviorism: Fokuserad på hur yttre stimuli påverkar beteendet, försummar inre mentala processer.
* Gestaltpsykologi: Fokuserad på uppfattningens organisation och struktur, och lyfter fram de interna mentala processernas roll för att forma vår upplevelse.
Därför, även om både behaviorism och gestaltpsykologi delar ett fokus på observerbara fenomen och lärande, skiljer de sig väsentligt i sina underliggande antaganden och metoder.