Här är utmaningen:Det finns faktiskt inte en mening i drömsekvensen som direkt refererar till verkligheten i situationen. Hela sekvensen är designad för att vara en villfarelse, en fantasi skapad av Farquhars döende sinne.
Det finns dock ögonblick inom sekvensen som *antyder* på verkligheten:
* "Han var nu på full reträtt." Denna linje antyder början på Farquhars föreställda flykt, men antyder också subtilt den fysiska omöjligheten i hans situation. Han hänger fortfarande.
* "Vattnet, bankerna, träden, buskarna, blommorna, husen, alla hade en onaturlig distinkthet." Denna förhöjda sensoriska uppfattning är ofta ett tecken på en döende hjärna, vilket tyder på overkligheten i händelserna som utspelar sig.
Själva drömsekvensen är ett mästerligt exempel på hur Bierce manipulerar läsarens perspektiv. Han suddar avsiktligt ut gränsen mellan verklighet och fantasi, vilket leder till att vi ifrågasätter vad som faktiskt händer.
Låt mig veta om du vill diskutera några andra aspekter av historien!