- "O, att detta alltför fasta kött skulle smälta,/tina och lösa sig till en dagg!" (I.ii.129-130)
- "Men, ve mig, du är så trött för sent,/Så långt från jubel och från ditt tidigare tillstånd" (I.ii.172-173)
- "Tiden är otillräcklig. O förbannade trots,/att jag någonsin föddes för att rätta till det!" (I.v.188-189)
Detta är bara några exempel på var apostrof används i Hamlet. De används för att indikera saknade bokstäver, för att bilda substantivs possessiva kasus och för att indikera en sammandragning.