Pathos (känslomässigt tilltalande):
– Antony inleder sitt tal med att vädja till publikens känslor. Han använder ord och fraser som väcker sympati, medlidande och upprördhet för att få kontakt med publiken på ett personligt plan.
- Antonius använder skickligt upprepning, parallella strukturer och retoriska frågor för att understryka orättvisan mot Caesar. Genom att upprepa fraser som "Brutus säger att han var ambitiös" och "Varför, man, han överskrider den trånga världen/ Som en koloss", skapar han en känsla av brådska och indignation.
Ethos (trovärdighet):
– Antonius etablerar trovärdighet genom att framställa sig själv som en vän till Caesar och ett vittne till hans gärningar. Han hänvisar till sitt nära förhållande till Caesar och hur han känner till Caesars dygdiga natur.
Retoriska enheter:
– Antony använder en mängd olika retoriska grepp för att göra sitt tal mer övertygande och slagkraftigt. Några av dessa enheter inkluderar:
1. Parallellism: "Vänner, romare, landsmän, låna mig era öron;/ jag kommer för att begrava Caesar, inte för att prisa honom."
2. Repetition: "Men här, under tillstånd av Brutus och de andra – / Ty Brutus är en hederlig man; / Så är de alla, alla ärade män – / Kommer jag att tala vid Caesars begravning."
3. Antites: "Jag talar inte för att motbevisa vad Brutus talade,/ Men här ska jag tala vad jag vet."
4. Bilder: "När han sa att han var ambitiös,/ Och att Brutus är en hederlig man,/ har han fått många tårar."
5. Personifiering: "Och Caesars ande, som sträcker sig för hämnd,/ Med Ate vid sin sida komma varm från helvetet, / Skall i dessa gränser med en monarks röst / ropa 'Havoc', och släppa stridens hundar."
– Antonys skickliga användning av retoriska grepp hjälper till att skapa ett kraftfullt och övertygande argument som får resonans hos folkmassan och i slutändan får dem att vända sig mot Brutus och de andra konspiratörerna.