1. Lojalitet och släktskap:
Ismenes kärlek och lojalitet till sin syster, Antigone, är tydlig från början. Hon är oroad över Antigones välbefinnande och försöker avråda henne från att trotsa Creons påbud mot att begrava Polyneices. Men Ismene saknar modet att gå med Antigone i hennes uppdrag, prioritera självbevarelsedrift och följa samhälleliga normer.
2. Rädsla för auktoritet och konsekvenser:
Ismenes försiktighet härrör från hennes rädsla för auktoritet och potentiella straff för att ha trotsat Creons dekret. Hon oroar sig för följderna av deras handlingar och varnar Antigone för de allvarliga konsekvenserna av att utmana lagen. Ismenes rädsla speglar det samhälleliga trycket och tyngden av yttre förväntningar som ofta står i konflikt med personlig övertygelse.
3. Kontrast till Antigones styrka:
Genom att kontrastera Ismenes skygghet med Antigones orubbliga beslutsamhet, framhäver Sophocles den senares exceptionella mod och orubbliga engagemang för hennes tro. Ismenes tveksamhet fungerar som en folie för Antigones orubbliga beslutsamhet, vilket ytterligare betonar huvudpersonens styrka och moraliska integritet.
4. Könsroller och samhälleliga normer:
Ismenes karaktär representerar också de förväntningar som ställs på kvinnor inom det patriarkala samhället i det antika Grekland. Hon framställs som mer passiv, undergiven och styrd av samhälleliga konventioner. Detta stämmer överens med tidens traditionella könsroller, där kvinnor ofta förväntades prioritera kollektivet framför individen.
5. Intern konflikt och moraliskt dilemma:
Ismenes interna konflikt uppstår från hennes genuina omsorg om Antigone och hennes medvetenhet om det moraliska imperativ att begrava deras bror. Men hennes rädsla och samhälleliga förutsättningar hindrar henne från att vidta åtgärder. Ismenes kamp speglar det universella mänskliga dilemmat att balansera personliga värderingar med yttre påtryckningar.
6. Katalysator för Antigones handlingar:
Ismenes vägran att delta i Antigones plan bidrar indirekt till pjäsens tragiska händelser. Hennes beslut tvingar Antigone att agera ensam, vilket leder till att hon slutligen arresteras och fördöms. Ismenes val, även om det är förståeligt, sätter i slutändan scenen för pjäsens tragiska avslutning.
Sammanfattningsvis är Ismenes roll som bikaraktär i "Antigone" betydelsefull när det gäller att kontrastera huvudpersonens orubbliga beslutsamhet med ett mer konventionellt och skrämmande tänkesätt. Hennes tankar och handlingar lyfter fram teman som lojalitet, familj, samhälleliga förväntningar och den interna konflikten mellan personliga värderingar och yttre påtryckningar, vilket förstärker pjäsens övergripande djup och komplexitet.